Önskelista inför 2016!

Nu när vi är mitt i ”holiday-season” känns det lämpligt att blicka fram mot fotbollsåret 2016 och min önskelista (inom rimligheternas gräns) över vad jag hoppas ska hända! Även om det är efter jul så tycker jag ett julkalender-upplägg med 24 punkter blir lagom (listan är ingen ranking, nr. 1 är inte viktigare än nr. 24…).

24. Juniorlandslaget får en ny HC tillsatt, som får resurser att börja bygga upp JLL till bra Europaklass igen. NM 2016 är ett första steg mot EM.

23. David Hedelin och Sebastian Johansson blir båda draftade i vårens NFL-draft och det genererar betydligt större intresse för NFL hos Svensk sportmedia – och i förlängningen hos Svenska allmänheten.

22. Västerås Roedeers och Kristianstad Predators tar nya tag i division 1, med sikte på comeback i Superserien om några år. Med rätt fokus och satsning finns förutsättningar för framgångsrika SS-klubbar i båda dessa städer.

21. De svagare SS-lagen lyckas under 2016 minska avståndet till topp-4 med hopp om en riktigt jämn och sevärd Superserie framöver.

20. Antalet matcher i Superserien 2016 med en spread på mer än 30 poäng är för första gången på länge (någonsin?) under fem.

19. Antalet spelare i PeeWee fortsätter att öka, och allt fler knattar fortsätter spela även upp i äldre ålder.

18. Anders Hermodsson signar med ett av BigSix-lagen och blir framgångsrik även som utlandsproffs.

17. Det nya upplägget med en division 2 på hösten, med låga trösklar för spel leder till att fotbollen tar sig in i städer som inte har haft fotboll tidigare (eller där klubbar sedan länge somnat in).

16. Superserien sätter nytt publikrekord, med publik på över 1000 åskådare i tre olika städer och en final med 5000 på plats.

15. Äntligen ett år helt utan dopingfall för amerikansk fotboll.

14. Seniorlandslaget får en ny HC som Sveriges toppspelare respekterar och vill spela ”för”. SLL bygger långsiktigt med sikte på det livsviktiga EM-kvalet 2017.

13. U19-fotbollen får ett lyft av höstspel, med fler lag, större trupper, fler coacher och högre nivå på spelet.

12. Årets semifinaler i Superserien blir välspelade, jämna, underhållande och avgörs helt utan kontroverser, överklaganden och TB-strul.

11. Nya division 1 blir en hit med en bra bredd under Superserien. D1-slutspelet håller hög klass och drar storpublik.

10. Damfotbollen får större bredd i toppen så SMM utmanas hårdare, och slutspelet blir mer ovisst och spännande.

9. Soppan kring två olika IFAF-styrelser får en lösning så det uppstår arbetsro och konflikter och revirstrider kan läggas på sophögen.

8. Antalet clinics, camps och andra ”extra-aktiviteter” ökar, så vi inte bara bibehåller utan också ökar vårt kunskap och kompetens.

7. Flertalet av de som gjorde sitt sista U19-år väljer att fortsätta spela på seniornivå.

6. Limhamn Griffins etablerar sig som Skånes flaggskepp och tar sikte mot slutspel. Superserien får en stabil medlem i södra Sverige.

5. Lagen i U15 och U17 får ökat antal spelare, så de blir den bas i spelarpyramiden som jag tycker dessa sektioner bör vara.

4. Superserien blir TV-sänd via en ”veckans match” i en rikstäckande kanal – och att VI tar den chansen och bjuder på en bra produkt visuellt och sportsligt.

3. Göteborg Marvels visar att de börjar närma sig att vara mogna för Superserien igen – så att SS kan få en representation i landets näst största stad igen.

2. Fler väljer att gå från att vara ”tyckare” till ”görare” – så att sporten får fler som arbetar för utveckling, på alla nivåer.

1 Superseriens final blir den den ”Super Bowl” som ger sporten lite extra guldkant och uppmärksamhet; storpublik, grymt arrangemang, spännande fotboll och värdiga mästare.

 

 

 

GOD JUL

Hoppas alla läsare, och hela fotbollssverige får en toppen-jul!

Om fotbollsabstinensen blir FÖR stor så spelar Chargers @ Raiders inatt kl. 02.25…

Jag lovar att skriva här igen redan i mellandagarna!

Fulspel & trashtalk…

I efterdyningarna av den omtalade matchup:en Beckham – Norman funderade jag på hur vi ser på fulspel, trash-talk och aggressivt spel här hemma. I USA har tongångarna mestadels varit negativa efter söndagens match mellan Panthers och Giants, konsensus tycks vara att spelarna skämde ut sig (framförallt OBJ) och att det inte var vackert att se dem spela som de gjorde. Samtidigt har deras matchup varit förstanyhet i så gott som all sport-media i USA – vilket knappast skadat spelarnas varumärke långsiktigt…

Här kan ni se de mest intressanta klippen dessa spelare emellan från matchen Panthers – Giants:

 

Givetvis tycker även jag att det är HELT fel när intensitet övergår i slagsmål eller targeting som kan ge allvarliga skador. Men om vi pratar mer generellt så kan jag sakna den ”hetta” som man kan se i matcher från NFL och college. Jag är såklart för sportsligt beteende, och uttrycket ”leave it on the field” är alltid i spel. MEN – när det är för kamratligt mellan lagen så stör jag mig på det. Sportsligt och respektfullt, absolut, men det krävs mer hetta för att spelarna ska nå 100% av sin förmåga.

Givetvis är det svårare att få riktigt heta matchups i Sverige när spelarna känner varandra sedan länge i många fall, och kanske har spelat tillsammans i landslag eller distrikt. Jag hoppas ändå på att få se fler ”battles” som exempelvis Minja vs. Stepovic från 2015, där båda gav och tog och man såg att båda spelarna verkligen ville vinna, inte bara matchen men också sin matchup head to head. När det blir stolthet och prestige inblandat så ger spelare alltid lite extra – och då blir det SÅ mycket roligare för oss som tittar på.

Kulturellt så är det inte speciellt Svenskt att sticka ut hakan, köra med trash-talk och att vilja synas och höras. Jag tycker det vore kul om vi fick se mer av det, och då måste alla vi andra också köpa att det är en ingrediens i spelet. Inte något att ta personligt eller bli grinig över när matchen är slut. Vi kommer från en konsensus-kultur, när någon sticker ut så blir många provocerade och lägger för stor vikt i vad som sägs och görs. Låt trash-talket flöda, ha en brinnande vilja att mosa din motståndare – men gör det med klass och lämna det på planen. Då får vi en både bättre och roligare Superserie!

En tokig idé, eller?

Jag pratade med en coachkollega idag om utveckling i allmänhet, och Svenska QB’s i synnerhet. Vi var överens om att fler chanser måste finnas att spela seniorfotboll för Svenska QB’s som tar steget upp från U19, och att utvecklingslag/B-lag är en bra väg att gå då steget upp till A-lag på högre nivå kan vara stort.

Jag tycker att dagens unga spelare saknar en del i tålamod, och allt för ofta lägger ner ”karriären” när kraven växer eller när man inte längre kan glänsa i U19-serien. Samtidigt är det tveklöst så att det är svårt att utvecklas som QB från bänken, man behöver erfarenhet (och QB är inte en position coacher gillar att rotera), och då inte bara ”garbage time” i matcher som står 45-0 eller 6-52…

I ljuset av vårt samtal dök en gammal idé upp i mitt huvud: Varför inte skapa ett upplägg som tvingar fram speltid för Svenska QB’s i SS? Hur gärna jag än skulle vilja se en SS helt utan import-QB’s så inser jag att det är en utopi. Det finns starka krafter som tänker ekonomiskt i första hand, och som är övertygade att underhållningsvärdet (och därmed dt ekonomiska värdet) skulle sjunka med Svenska QB’s. En kompromiss är kanske inte FULLT lika ogenomförbar?

Mitt förslag är helt enkelt att man gör det till regel i SS att i en av fyra kvartar måste lagen spela med en Svensk QB (och ingen import får kasta framåtpassningar via trickspel från andra positioner). Det skulle vara en rolig krydda till matcherna rent taktiskt – när väljer lag XYZ att spela sin Svensk? Och det skulle vara en stor morot att få fram egna QB-talanger, då det har stor påverkan på det sportsliga resultatet för SS-laget.

Jag tror inte det blir lätt att få igenom ett förslag som detta, men tänk på fördelarna! Landslaget och unga talangfulla QB’s skulle tjäna på detta, och de klubbar som genom detta ”program” får fram en egen QB av hög klass skulle ha stora fördelar att skörda.

QB-studie från 49ers @ Bears, del II – Cutler

Här kommer nu den andra delen av min analys från det intressanta QB-mötet i matchen Chicago-San Francisco, nu med fokus på Chicagos Jay Cutler. Ni som läste inlägget om Gabbert och känner er bekanta med metoden jag använt kan hoppa över följande förklarande stycke…

——————–

Jag har ”chartat” alla hans spel där det var pass kallat i matchen mot Bears, dvs även de med penalty, och de som ledde till en scramble eller sack. Detta är de kategorier jag chartat:

Completions – Ganska självförklarande, men med möjlighet att jämföra accuracy under pressure jämfört med clean ficka. Dessutom kan jag jämföra produktion och beslutsfattande med respektive utan press på honom.

Pressure – Helt enkelt om han blev satt under pressure eller ej. Min definition är om han blivit nuddad av en defensiv spelare innan han släppt bollen, eller om han behövt justera sin release eller position som effekt av pressure.

+/- Resultat ”in structure” – Dvs. om resultatet av spelet var positivt eller negativt när QB håller sig inom ”ramen” för spelets design.

+/- Resultat ”out of structure” – Som ovan, men i de fall QB väljer (eller tvingas) att improvisera utanför ramen för spelets egentliga design.

+/- Beslut – Detta är en bedömning av om QB tog ett bra eller dåligt beslut, oavsett hur utfallet blev. Exempelvis kan en interception komma ur ett bra beslut, men dålig accuracy. Omvänt kan en boll in i double cover ge en TD, även om beslutet i sig var dåligt.

Om man kors-använder dessa kategorier kan man få fram en hel del intressant.

——————–

I matchen kallade Bears 34 passpel (inklusive overtime):

• 32 av spelen kastades bollen, vilket detta gav 18 completions.
• När vi mäter accuracy så får vi dock 19/31 då ett drop inte skall belasta QB’n och ett attempt går bort då den var batted av DL. det ger en accuracy-% på 61,3%.
• Av 34 kallade spel tog Cutler ett dåligt beslut 2 gånger, vilket ger 5,9% ”bad desicions”.
• 4/34 passpel var Cutler under pressure (11,8%), och fördelningen av dessa 4 är – 1 sack, 2 completions och 1 incompletion.
• Av 34 spel så höll han sig ”in structure” 29 gånger, och ”out of structure” 5 gånger.
• I spel där Cutler höll sig ”in structure” var det 18 gånger resultatet var positivt (62,1%) och 11 negativt (37,9%).
• Av positiva ”in structure”-spel så skedde endast 2/18 när han hade pressure (11,1%).
• Inget av hans negativa spel ”in structure” var under pressure.
• I spel där Cutler var ”out of structure” var resultatet positivt 3/5 gånger (60%).
• I ”out of structure”-spelen hade han pressure på sig 2/5 gånger (40%).
• Inte vid något tillfälle var det pressure när han fick ”bad desicion”-grade.

Analys – Om man jämför med Gabberts match så ser man att Cutler har färre spel där han är out of structure, vilket är ett tecken på god protection och/eller WR’s som förmår bli öppna i tid. Man kan också se att Cutler beslutsmässigt gör en stark match (94,1% beslut är godkända), och att bristen av produktion inte kan härledas till den fasen av hans spel. En QB med en erkänt ”bra arm” som får tid och som har WR’s som lyckas göra sig öppna bör leverera mer än 20 poäng. Inte minst då Bears springspel var solidare än 49ers i denna match. Tittar man på noteringarna jag gjort ser man dock dubbelt så många rena missar jämfört med vad Gabbert hade. Om Cutler hade varit on target så hade Bears sannolikt vunnit matchen. Redan på sitt andra attempt har Cutler en vidöppen WR för en lång TD, som han helt enkelt missar (underthrow). En annan intressant faktor i matchen är den interception Cutler kastar som går för TD för 49ers. Den kallar många ”analytiker” för en horribel INT som Cutler är skyldig till, men som ni kan ske själva här så är denna absolut inte Cutlers fel! Den som skall skyllas för detta pick-6 är främst Bears WR #11 Joshua Bellamy som helt missar att blocka sin DB – som också är den som scorar… En viss skuld skall också läggas på OC Adam Gase som sannolikt har hittat på den ”check” som Cutler gör på LOS. Man hör tydligt på broadcast-filmen att Cutler checkar ”Folsom” på LOS (Folsom är ett fängelse, checken är till en jailbreak-screen..inte supersvårt att lista ut.

 

Slutord – Vem av dessa två QB’s gör egentligen bäst match? Gabberts QB-rating är 84,89 mot Cutlers 64,18 – inga supersiffror från någon av dem. Addera att Gabbert springer för 75yds och en TD jämfört med Cutlers 10yds så säger statline att Gabbert är den klart bättre av de två denna gång. Min analys instämmer i detta, även om den som sagt visar att den INT som drar ner Cutlers betyg inte är hans fel. Cutler har bättre protection och öppnare WR’s, samt ett klart bättre running-game att luta sig mot., ändå presterar han sämre. Cutler har varit bättre i år än tidigare, sannolikt delvis tack vare OC Gase, men han når ändå inte upp till prestation på den nivå som hans ”arm talent” ger utrymme för. Gabbert å andra sidan är bättre än sitt rykte, och har en hyfsat ljus framtid. hans atletiska förmåga gör att han även out of structure kan vara effektiv, både med arm och fötter. Med rätt supporting cast kan han tveklöst bli en QB som är någonstans mellan plats 10 och 20 av ligans starters. Vem hade trott det för ett halvår sedan?

QB-studie från49ers @ Bears, del I – Gabbert

Efter lite försening är jag nu äntligen klar med studien av det intressanta QB-mötet i matchen San Francisco @ Chicago. För överskådlighetens skull (och för att inlägget inte ska bli FÖR långt) så delar jag upp texten i två delar, en per QB. Idag blir det Blane Gabbert vi tar en titt på!

Gabbert kom ju in i ligan tämligen hypad och fick tidigt starta för sitt Jacksonville Jaguars. Succén uteblev dock, och han skeppades iväg till 49ers då Jags valde att satsa på Blake Bortles istället. Få trodde att Gabbert skulle se någon speltid i år bakom startern Colin Kaepernick, men efter att Kaep tappat formen så till den milda grad att hans passningar blivit en säkerhetsrisk för folk i publiken så valde Niners att kasta in Gabbert enligt tesen ”vad har vi att förlora?”. Överraskande nog har Gabbert spelat helt OK om man ser till hur han producerat tidigare. Jag nöjde mig dock inte med en vanlig stat-line, istället gick jag på djupet via den all-22 film som finns via NFL-gamepass. Givetvis är en match allt för liten ”sample size” för att ge några definitiva svar, men en fingervisning kan det nog ge.

Det jag ville undersöka var: Spelar Gabbert bra ”på riktigt” eller ljuger statsen? Hur är hans accuracy? Hur är hans beslutsfattande? Hur reagerar han på pressure (vilket var en akilleshäl i tiden hos Jaguars)?

Jag har ”chartat” alla hans spel där det var pass kallat i matchen mot Bears, dvs även de med penalty, och de som ledde till en scramble eller sack. Detta är de kategorier jag chartat:

Completions – Ganska självförklarande, men med möjlighet att jämföra accuracy under pressure jämfört med clean ficka. Dessutom kan jag jämföra produktion och beslutsfattande med respektive utan press på honom.

Pressure – Helt enkelt om han blev satt under pressure eller ej. Min definition är om han blivit nuddad av en defensiv spelare innan han släppt bollen, eller om han behövt justera sin release eller position som effekt av pressure.

+/- Resultat ”in structure” – Dvs. om resultatet av spelet var positivt eller negativt när QB håller sig inom ”ramen” för spelets design.

+/- Resultat ”out of structure” – Som ovan, men i de fall QB väljer (eller tvingas) att improvisera utanför ramen för spelets egentliga design.

+/- Beslut – Detta är en bedömning av om QB tog ett bra eller dåligt beslut, oavsett hur utfallet blev. Exempelvis kan en interception komma ur ett bra beslut, men dålig accuracy. Omvänt kan en boll in i double cover ge en TD, även om beslutet i sig var dåligt.

Om man kors-använder dessa kategorier kan man få fram en hel del intressant.

I matchen kallade 49ers 43 passpel (inklusive overtime):

• 34 av spelen kastades bollen, och detta gav 20 completions.
• När vi mäter accuracy så får vi dock 21/33 då ett drop inte skall belasta QB’n och ett attempt går bort då den var batted av DL. det ger en accuracy-% på 61,8%.
• Av 43 kallade spel tog Gabbert ett dåligt beslut 4 gånger, vilket ger 9,3% ”bad desicions”.
• 13/43 passpel var Gabbert under pressure (30,2%), och fördelningen av dessa 13 är – 4 sacks, 5 scramble-runs, 2 completions och 2 incompletions.
• Av 43 spel så höll han sig ”in structure” 33 gånger, och ”out of structure” 10 gånger.
• I spel där Gabbert höll sig ”in structure” var det 16 gånger resultatet var positivt (50%) och 16 negativt.
• Av positiva ”in structure”-spel så skedde endast 2/16 när han hade pressure (12,5%%).
• Av negativa spel ”in structure” så hade Gabbert pressure vid 5/16 tillfällen (31,3%)
• I spel där Gabbert var ”out of structure” var resultatet positivt 8/10 gånger (80%).
• I ”out of structure”-spelen hade han pressure på sig 6/10 gånger (60%).
• Inte vid något tillfälle var det pressure när han fick ”bad desicion”-grade.

Analys – Det kan vara svårt att komma fram till en tydlig slutsats ur denna hög med siffror. Min analys av det jag sett och chartat är att Gabbert i hög utsträckning tar bra beslut, oavsett om han är under pressure eller ej. Väldigt stor del av 49ers offense i denna match var väldigt ”safe throws” (screens, RB-check downs, 3-step), man skyddade helt enkelt honom med hur man kallade matchen. Det är anmärkningsvärt att det oftare blir dåligt resultat för offense (sack, incomplete etc) när han håller sig inom speldesignen, medan han har otroligt bra produktion när han bryter mönstret och improviserar.Något som inte syns i siffrorna, men som syns när man tittar på filmen är att han lämnar ganska få spel ”på planen”, dvs. det är inte ofta som det finns vidöppna spelare eller stora spel, men som han inte försöker sig på. En annan sak som jag inte har siffror på men som syns på filmen är att han tenderar att välja att kasta mot Anquan Boldin, även när andra WR’s har mer utrymme.

Av det jag sett tycker jag det finns fog för att vara positiv kring Gabberts fortsatta NFL-karriär. Han är atletisk, accurate och tar bra beslut. Han är bättre än tidigare under pressure, men han behöver förbättra denna fas av spelet ett snäpp till.

U19-Highlight…

Idag hade vi avslutning med TRC U19, och prisade de som utmärkt sig lite extra under året.

 

Pristahgare blev:

MVP: Aslan Zetterberg

Årets Offense-spelare: Josef Ahmadzai

Årets Defense-spelare: Aslan Zetterberg

Årets Rookie: Tim Berggren

Årets Linjeman: Linus Lindholm

Årets Offense-skill: Dennis Isberg

Årets Defense-skill: Rickard Ohlsson

Dessa pristagare utsågs av tränarstaben. Laget själva fick rösta fram den som utmärkt sig med bra attityd, bra träningsnärvaro och stöttande av sina lagkamrater. Många fick röster, men den som fick flest var Rickard Ohlsson!

 

Årets highlightfilm visades också, den kan ni se här!

Tankar efter föreningskonferensen, del II…

Mitt förra inlägg om SAFF’s årliga föreningskonferens hade ett förbundsperspektiv. Jag fick oväntat mycket positiv feedback efter det inlägget, med tanke på vilket ”osexigt” ämne en föreningskonferens är. Lustigt nog var nästan all feedback inte offentlig, utan i privata meddelanden av olika sort. Det verkar som att många tyckte det var rätt att kritisera processen kring TB etc. Denna gång vill jag vända på perspektivet och istället titta på klubbarna och dess representanter.

När man pratar med föreningsföreträdare så är det mycket vanligt att det finns en tydlig åtskillnad mellan förbund och klubbar. Ur klubb-perspektivet tycks SAFF vara en helt annan kategori, och med helt annan agenda än klubbarna. För mig är den inställningen lite märklig, av flera skäl.

Klubbarna talar väldigt ofta om ”för fotbollens skull”, och tycker SAFF är en bromskloss som stoppar folk och klubbar som vill göra bra saker. Min analys är att detta ”for fotbollens skull” nästan alltid är något som gynnar den klubb som för fram åsikten. Uttrycket ”man är sig själv närmast” känns väldigt passande. För att få igenom något som man själv vinner på så låter man storsint och pratar om allas intressen, och sen finns SAFF där att skylla på när man inte får som man vill. Jag är helt övertygad om att SAFF vill fotbollens bästa, vilket inte är samma som att varje detalj i ett beslut alltid gynnar alla enskilda klubbar i alla lägen. Att SAFF har (och måste ha) en helhetssyn på ett helt annat sätt än en medlemsförening är tämligen tydligt.

En annan sak som klubbarna får ta på sig är vilka personer som de facto är styrande i SAFF. Dessa människor är inte inlyfta utifrån på något magiskt sätt, utan kommer ur fotbollens ”gräsrötter” precis som alla vi andra. Om man inte gillar de representanter vi har nu så finns det demokratiska vägar till förändring – förutsatt att folk ställer upp till val. Att tycka och såga på twitter är busenkelt, att själv ställa upp och bidra är inte lika självklart. Min egen ”spaning” kring vilka klubbar de tongivande i SAFF kommer ifrån kan lika gärna läsas som att just dessa två klubbar är bättre än alla andra på att få fram vettigt folk, som också är beredda att gå från ”tycka” till att ”göra”.

En tredje poäng jag vill göra i denna kontext är föreningarnas eget ansvar när det kommer till TB och representantskapsmötet. Processen är inte klockren, det har jag skrivit om i tidigare inlägg, och det är tämligen knastertorrt att tröska igenom dessa förslag och paragrafer. MEN – om klubbarna bemödat sig att skicka representanter som i större utsträckning var pålästa på förslagen, och kunniga avseende TB så skulle processen bli både snabbare och effektivare. Om man inte själv bemödat sig att sätta sig in i vad ett förslag eller regelskrivning får för konsekvenser så ekar det ganska ihåligt att i efterhand sitta och beklaga sig.

Så om jag ska summera helgen totalt sett; mycket positivt sker under dessa dagar. Öppenheten och dialogen är vida bättre än under tidigare ledning. Klubbarna dyker upp i god utsträckning och viljan att förbättra finns hos alla parter. De svagheter/problem jag försökt belysa gäller långt ifrån alla, och är saker som vi gemensamt kan lösa. Lösningen är dock inte gnäll med bänkgrannen, hemma i distriktet eller på styrelsemötet. Att FLER gör MER bra saker och med allas intressen för ögonen är nyckeln. Jag är optimist nog att tro att vi är på rätt väg!

Lite orolig för Cardinals…

Jag har inget lag jag håller på i NFL, däremot spelare och coacher jag gillar – och då följer deras lag lite extra. Sen Bruce Arians och Carson Palmer landade i Cardinals har jag haft ett gott öga till dem, och de har verkligen tagit sig till en ny nivå jämfört med innan dessa två dök upp i öknen. Efter nattens vinst mot Vikings är de 11-2 och klara för slutspel och sannolikt blir de andraseedade i NFC.

Så allt är toppen för Cardinals-fans? Nja, jag är lite orolig faktiskt. Min oro baseras på ett par olika saker:

1. Defensivt tycker jag inte de är tillräckligt fysiska i boxen, bra lag som Seahawks och Panthers kommer kunna springa på dem. Istället för att vara riktigt fysiska så lever Cards på turnovers och bra spel av DB’s (som dock inte får så mycket hjälp av sin passrush just nu). Att leva på att skapa turnovers är dock en osäker väg till framgång, då det finns ett element av tillfälligheter – fumbles som studsar fel etc. Ett solitt defense är mer gångbart i slutspel, jämfört med ett opportunistiskt.
2. Offensivt tycker jag men är lite tunna i tydliga run-situationer och i redzone när fältet krymper och defense inte är rädda för Cards vertikala spel. Både i nattens match och tidigare i år (drar t e x mig till minnes matchen mot Steelers) har denna oförmåga varit ett stort problem.
3. Playcalling – hur mycket jag än älskar Bruce Arians och hans sätt att bygga sitt lag och sitt offense så tycker jag stundtals att hans playcalling är lite förutsägbar och tenderar att bli ”streaky”. Ibland blir han för pass-intensiv, och sen kompenserar han med att bli lite för spring-tung… Detta syns också i hur e producerar, de kan gå från ostoppbara till ett antal tre-och-ut på raken mitt i matcher.

Jag tror absolut cards blir minst 13-3, och har hemmaplan i NFC mot alla utom Panthers. Jag är tyvärr tveksam om det kommer räcka till Super Bowl, om man möter lag som Panthers och seahawks (som verkligen kommit igång sedan Cards vann där uppe). Jag kommer dock hålla tummarna att jag har fel! 🙂

Utlovad analys: På G…

Skulle ju leverera en analys av Jay Cutler och Blane Gabbert, lovade jag för några dagar sedan… Jag har INTE glömt, men det tar sin lilla tid. Dessutom gör jag en U19-highlight parallellt. Men inom nån dag kommer jag att publicera. Stay tuned!