Lördagens match mot STU ute på Bergshamra var grymt viktig för båda lagen på flera sätt. Bragging rights står alltid på spel, speciellt i ett derby. Coach Ferguson har ett förflutet i Tyresö som sannolikt inte är ett kärt minne för honom. Jag har coachat, och varit med och grundat STU (det var t o m min idé att bilda STU). Sportsligt var mötet dessutom av stor vikt i tabellen, vi kunde vid vinst säkra en tie-breaker om vi skulle landa på samma poäng som STU vid årets slut.
Med allt detta på spel förstår man att matchen är viktig för båda lagen, därav min skämtsamma rubrik ”fiendeland”. Känslan på Bergshamra när man dök upp på Bergshamra var nämligen knappast avslappnad och uppsluppen. Kanske inte så konstigt, men jag kan inte låta bli att reflektera över skillnaden (som jag upplever det, och det gäller naturligtvis inte varje spelare) i sinnesstämning mellan lagen. STU’s spelare, som jag i många fall känner väldigt bra, kändes sammanbitna som om det vore en sjunde match i Stanley Cup-slutspelet. Skäggiga arga män med svart blick som signalerar adrenalin och allvar. Det är absolut inte min sak att betygsätta hur folk förbereder sig för match, men jag tror att bästa sättet att vinna viktiga matcher som denna är att lära sig att ha roligt och vara avslappnad även när det är viktigt.
Matchen då? Tja, i min subjektiva värld så vinner vi rättvist och tämligen klart. Dock blir det en tight score då vi lyckas göra ett par fatala misstag (och STU är duktiga på att utnyttja dem). Exempelvis så lyckas vi med bedriften att släppa in två TD’s i en halvlek där STU bara har en enda 1st down! Vi ger dem bollen innanför egen 10:a vid deras första TD och direkt efter att vi scorat släpper vi till dagens enda riktigt stora spel (72 yard TD-pass)! STU’s sista TD kommer med 2:18 kvar av fjärde kvarten.
Det som var mest frustererande var att vi hade chansen att döda matchen med en lång run-dominerad drive men drog på oss ett obscent antal flaggor i fjärde kvarten.
Nu ska man verkligen inte gnälla vid en seger, ett W är ett W oavsett omständigheterna – men vi måste upp ett par nivåer på flera områden om vi ska nå säsongens mål att ta oss till final igen!
Tittar man lite på statistiken så ser man som vanligt ett par intressanta ting:
På kallade runs (dvs inte inklusive förlorade yards på sacks) så har vi ett snitt på 7,0 yards!
Om man ser på vår defensiva match mot Hermodsson, undantaget ett stort spel för TD, så håller vi honom till 0 yards net rushing, 33% completions, 74 yards passing, 3 INT och 3 sacks!
STU har bara ett enda spel offensivt som är längre än 17 yards!
Kevin Kronow fortsätter vara perfekt som place kicker i år, i lördags var han 4/4 på PAT och 1/1 på FG!
Även denna denna match slapp vi sen någon INT från våra QB’s. Vi har bara kastat en enda – halvvägs in i säsongen!
Samtidigt finns det områden som inte var så bra:
Kickoff coverage, STU hade 21 yards i snitt på sina returns!
Net punting: knappt 28 yards är inte godkänt!
Att vi släpper till 4 sacks, 2 fumbles och har 145 yards i penalties är uruselt!
Coachen talar 