Preview: Tyresö @ Arlanda

På söndag är det match ute på Midgårdsvallen klockan 18.00 när gästande Tyresö (3-1) skall försöka förlänga Arlandas (1-4) streak av hemmaförluster i Superserien.

Förra matchen

Vi hade bye week förra helgen, så senaste matchen var för två veckor sedan, då vi snöpligt inkasserade årets första förlust – 23-25 i Karlstad. Matchen visade dock att vi hänger med Crusaders även på deras hemmaplan och faktum är att vi kände oss bättre till mods efter matchen än innan, då vi bjöd upp till tät match trots ett decimerat lag. Naturligtvis är det värdelöst på alla sätt och vis att förlora, men i ett större perspektiv kan vi ta med oss en hel del positivt från matchen.

Arlanda

Jets har som nämns i ingressen haft svårt att vinna på hemmaplan i år. Förluster mot STU, Uppsala och Örebro har inkasserats,menspelmässigt och på resultattavlan har det varit väldigt jämna tillställningar. Arlanda skulle med bara en liten gnutta tur kunnat varit 3-2 istället. Det borgar för att vi har en rejäl utmaning framför oss på söndag!

Spelmässigt har Jets offense fått en ny dimension jämfört med 2011 – eller egentligen två dimensioner till då Mikael Öhmans starka comeback i Superserien varit lika viktig som det faktum att Jets nu har en amerikansk QB i truppen (Preston Earl). OC BD Kennedy har hittat en bra balans mellan springspel och passpel och har inte oväntat en duktig OL som ryggrad i anfallet. Defensivt är det inga stora överraskningar jämfört med förra året. Man spelar ett defense som inte tar några stora risker, det kan upplevas som statiskt men samtidigt är man duktiga på att hålla spel framför sig och inte släppa till stora spel. Typisk bend-but-don’t-break filosofi helt enkelt. Personalmässigt har man en hel del talang men givetvis är Aki Jones den som står ut mest. Han är väldigt ofta inne i motståndarens backfield och skapar stora spel.

Matchen

Vi är sannolikt favoriter att vinna denna match i mångas ögon, men vi vet att det blir en tuff uppgift på söndag. Jets har som sagt spelat jämnt mot alla lag i serien och framförallt den täta tillställningen i Karlstad imponerar trots att det blev förlust till slut. Dessutom har jag en känsla av att matcher mot Tyresö är ganska stora i Arlandaspelarnas ”rivalitetsranking” så de lär vara både taggade och förberedda till max.

Nyckelfaktorer för oss på söndag:

1) Kontrollera Arlandas DL, framförallt Aki Jones. Om Jets LB’s får agera ostört för att vi har fullt upp med deras DL så kommer vi få problem med både pass- och springspel.

2) Djupt passcover. Vi har spelat stundtals strålande defense i år, men har haft en otrevlig förmåga att släppa till djupa passningar i kritiska lägen. Det får inte ske på söndag, Jets gillar att kalla playaction på ”run-downs” och ta ett djupt shot. Där måste vi vara på tårna.

3) Undvika egna misstag. Vi ligger bra till i många statistiska kategorier, men i turnovers och penalty yards så är det ingen munter läsning. Vi har inte råd att hjälpa våra motståndare med den typen av klantigheter.

Truppen

Det är en fortsatt sargad trupp vi har att jobba med. Vi har haft svårt att kunna träna som vi vill i veckan då allt för många dras med skavanker som behövt läka ihop. Inga nya allvarliga skador finns att rapportera, men en del smärre skador sätter käppar i hjulen för oss. Dessutom har vi inga U19-spelare tillgängliga då de har haft ett tufft schema senaste tiden och behöver ladda om batterierna.

TRC starters, offense

Oscar Strauss, OL

Victor Strauss, OL

Pablo Valenzuela, OL

Olle Norberg, OL

Robin Svallin, OL

Terry Kleinsmith, QB

Jermaine Winchester, RB

Marcus Westman, RB

Carl Kamm, WR

Kimie Svenningsson, WR

Daniel Nässelqvist, WR

Defense

Victor Hagman, DL

Kenth Rydberg, DL

Marco Gudding, DL

Jermaine Guynn, DL

Pontus Westman, LB

Erik Rauge, LB

Marcus Westman, LB

Lamin Saho, DB

Benjamin Brathwaite, DB

Oscar Andresson, DB

Carl Kamm, DB

 

Kickoff på söndag 18.00 på Midgårdsvallen!

Tankar efter fem omgångar av Superserien!

I och med dagens tre matcher så har det spelats fem omgångar i årets Superserie. Lustigt nog är en hel del precis enligt förväntningarna, medan mycket annat är väldigt överraskande i positiv riktning.

Överlag är det kul att konstatera:

- Alla lag verkar satsa på media och kommunikation; websändningar, twitterflöden, previews, rapporter mm. är frekventare och bättre än förr.

- Inget lag har fallit ur ramen, varken sportsligt, organisatoriskt eller avseende truppstorlek. Lagen dressar 30-40 och har bra coacher.

- Matcherna har med ett fåtal undantag varit otroligt jämna och spännande. Även matcher som på pappret är botten mot toppen har blivit riktigt sevärda och jämna.

- Matcharrangemangen är på väg åt rätt håll, och publiken har börjat hitta till matcherna. Detta är givetvis bara början, mycket finns att göra, men det går åt rätt håll!

Lag för lag har jag följande intryck:

Carlstad
Fortfarande laget att slå. Inte samma djup och inte lika överlägsna längre. Men de är fortfarande favoriter och en mästare detroniserar man på knock, inte ”på poäng”.

Tyresö
Dumt att spekulera kring sitt eget lag, men klart är att vi mentalt har tagit ett kliv. Vi tror på oss själva varje vecka. Vi känner oss inte underlägsna mot någon. Det som oroar är främst skador som dykt upp med oroande frekvens. Allt annat än guld är ett misslyckande, vilket vi varit tydliga med hela året.

Örebro
Har höjt sig enormt på kort tid och på många områden. Minns att de 2009 bara vann två matcher i division ett – nu slåss man i toppen av SS på Behrn arena inför drygt 1000 åskådare. Imponerande. Laget har visat ojämn form, men som helhet varit så bra som förväntat. Dock svagare på bortaplan, vilket kan bli ett problem i en eventuell borta-semi.

STU
Kanske årets mest positiva överraskning. Har ett publikvänligt spel och är svårspelade för motståndarna. Har många playmskers men väger kanske lite lätt mot top-3? Kan dock slå alla lag en bra dag. Även organisation och ekonomi verkar gå åt rätt håll, men seriens sämsta hemmaplan och minsta publik (tror jag) är minus för framtiden.

Arlanda
Årets ”stolpe-ut-lag”. Man är 1-4, men kunde med lite flax varit 5-0. Ingen förlust har varit med mer än en TD. Förvisso en lång väg upp till 4:e plats, men Jets kan plötsligt få marginalerna med sig och börja plocka segrar. Extra fördel att de bara möter TRC och CC en gång i år, medan tex STU har dubbelmöten mot dessa troliga topplag. Ändå är det för mig lite av en skräll att Jets som helhet inte är fler och bättre (gäller hela föreningen) med tanke på att de har bättre förutsättningar (och resurser vad det verkar) än övriga lag!

Uppsala
Som brukligt stark och inspirerad start av en nykomling, för att sedan ”dippa” lite när det blir serielunk. Uppsala har tufft schema kommande veckor och måste stoppa ”blödningen” nu om de ska vinna mer i år. Laget har både kvalitet och bredd men saknar en del djup och playmaking. Som helhet är Uppsala en frisk fläkt som hör hemma i SS, jag kan mycket väl se dem ta stora kliv till 2013.

SMM
Allt är upp och ner med SMM! Grymt bra info och hemsida; previews, rapporter, intervjuer etc. Så var det INTE under storhetstiden. Men då dominerade man i a f på planen, vilket inte är fallet nu. Visserligen har man haft otur med både skador och tighta förluster, men SMM sist i tabellen med 0-4 är nästan svindlande för oss som varit med sedan starten av SS! Man måste konstatera att fallet till stor del beror på att man inte längre har en särställning bland klubbarna i Stockholm, det är inte längre givet för en bra spelare som flyttar till stan att välja SMM. kombinera detta med ett U19-program som är klart svagast av SS-lagens så förstår man att det blir hål i rostern efter ett tag.

Spekulationer vecka fem!

Dags för spekulationer inför vecka fem, vi i TRC har bye-week så jag kan spekulera fritt om samtliga tre matcher!

SMM@STU
En match med stor betydelse för slutspelet, en vinst här och STU går till 3-1 med goda odds att ta sig till semifinal. SMM skulle i s f gå till 0-4 och ha en mycket tuff väg framför sig. Rykten om att SMM ska ta in ny QB pekar på att Caron är fortsatt skadad Och därmed Hegbo som QB (för mig är det en gåta att man inte spelar Linus Hagwall som QB). Jag tror STU är för explosiva på offense för att SMM ska kunna hänga med i scorandet. Scannella och Sander lär ha stora siffror igen, även om SMM’s defense varit bra i år, undantaget vecka 1.
Jag tror STU vinner, 28-6.

Arlanda@Carlstad
Lätt att på pappret tycka detta är ojämnaste matchen denna omgång. Men kom ihåg att Arlanda har god form, brukar spela bra i Carlstad och har ett defense som inte släpper till stora spel. Givetvis är CC favoriter, men knappast blow-out favoriter. Även om CC är bra och leder serien så har de inte krossat sitt motstånd som förr om åren, trots 3-0 så har de en poängskillnad på bara +8!
jag tror CC vinner klart men inte stort, de kommer ha viss kontroll men Jets sprattlar nog emot ganska bra, drar till med 35-20 till Carlstad.

Uppsala@Örebro
Mycket intressant med seriens första returmöte! Här får vi många svar om lagen:
-Har Uppsala bränt sitt bästa krut och tappat lite energi nu när det börjar bli serielunk?
-Vilket Örebro är det egentligen som spelar i SS 2012, topplaget som ger TRC och CC en match till sista spelet? Eller lsget som får kämpa för att slå lag som är betydligt lägre rankade?
-Var Fabian Söderbergs sämre match mot STU ett olycksfall i arbetet, eller ett tecken att tvivlarna ska få rätt till slut?
Jag tycker det vore väldigt kul om Uppsala bjuder upp till match igen. Och jag tycker det finns goda möjligheter för det, matchen mot STU var inte bra (bla. 7 turnovers) men Uppsala hade en hel del otur och dessutom tycker jag de matchar upp bättre mot Örebros offense än mot STU’s. Till slut tror jag ändå Örebro får inkassera sin första hemmaseger för året- förhoppningsvis inför storpublik igen!
Örebroseger, 26-20.

Team Stats U19

TRC – UPPSALA (80-6)

Team Stats, offense

Plays: 36
Yards: 394
Passing: 12/26 för 340 yards, 8TD’s, 1INT
Rushing: 9 för 54 yards, 2TD’s
Fumbles-lost: 1-1
Sacked: 1 för -5 yards

Preview: TRC @ CC!

Dags för fjärde omgången av Superserien, Tyresö (3-0) beger sig ut på årets längsta road trip för ett hett möte med obesegrade Carlstad Crusaders (2-0), en repris på de senaste två årens SM-finaler.

Förra matchen

I en evighetslång battalj med STU så tog Tyresö årets tredje raka seger (38-21). Det var dock en mycket dyrköpt seger då hela fem spelare skadades och fick utgå under matchens gång! Spelmässigt var vår insats tämligen ojämn, vi blandade höga toppar med djupa dalar. Framförallt gjorde vi oss skyldiga till allt för många turnovers, bland annat två i endzone som intetgjorde solklara poängchanser. Det är saker man definitivt inte har råd med mot ett så starkt lag som Carlstad. Defensivt var det ett scenario som liknade matchen mot Örebro; vi spelar fantastiskt bra på majoriteten av downs men släpper till stora spel då och då i passningsspelet. Det känns ändå tryggt att samtliga lag hittills haft svårt att springa på oss, samt att vi tar en hel del turnovers.

Carlstad

Crusaders ären jättetuff motståndare, speciellt på deras hemmaplan, men samtidigt det klart roligaste laget att möta. Jag upplever dem som det minst gnälliga laget i serien och det är alltid stenhårda men schyssta tag när man möter dem.

Spelmässigt har Carlstad inlett lite ojämnt. Premiärer är alltid svåra men jag blev lite överraskad att man inte slog Örebro med större marginal (29-25) och matchen mot SMM (14-12) var ingen fotbollspropaganda precis. Men det är en styrka att vinna även när spelet går i baklås och med en ny QB är det logiskt att det tar lite tid att komma upp i maxkapacitet. Defensivt ser Crusaders starka ut, speciellt -som vanligt- i boxen. Spelare som Flemström , Carlsson, Holm och Björn gör detta till seriens mest fysiska front att springa på. Frågetecken finns möjligen i det defensiva bakfältet där det är en viss brist på djup.

Matchen

Vi har haft en dålig ovana att inleda svagt mot Carlstad och fått spela catch-up resten av matcherna. Detta var exakt det som hände senast vi spelade i Carlstad då Crusaders ryckte åt sig en klar ledning i första halvlek och vi jagade sen febrilt, men föll på målsnöret (28-34).

För att vi ska kunna vinna på söndag så måste vi framförallt:

1) Vinna turnover-striden

2) Fortsätta vinna special teams

3) Stå upp fysiskt på båda linjerna

Truppen

Det är som sagt sjukstuga i Tyresö just nu, inte minst efter skadorna mot STU. Såhär är läget just nu:

Starters: Offense

QB: Terry Kleinsmith

RB: Aaron Winchester

RB: Andrèe Jenmert

WR: Carl Kamm

WR: Daniel Nässelqvist

WR: Tobias Kjellberg

OL: Oscar Straus
OL: Victor Strauss
OL: Pablo Valenzuela
OL: Olle Norberg
OL: Robin SvallinStarters: Defense

DL: Noghor Jemide

DL: Viktor Hagman

DL: Kenth Rydberg

DL: Andreas Jonsson

LB: Marcus Westman

LB: Pontus Westman

LB: Erik Rauge

DB: Ricky Peña

DB: Johan Moberg

DB: Lamin Saho

DB: Aaron Winchester

Ute:

Hampus Hellermark, RB, skola

Johan Ingerman, WR, skola

Simon Almgren, WR, knä

Jimmie Svenningsson, WR, knä

Michel Jenmert, WR, hand

David Hedelin, OL, utomlands

James Robinson, DB, utomlands

Kevin Kronow, DB, fot

Jermaine Guynn, DL, karens

Hoppas på sol och storpublik på Tingvalla på söndag!

Vad har hänt med U19?

På hemväg från vår U19-match mot Uppsala (W, 80-6) så kan jag inte värja mig från att tankarna kretsar kring standarden på U19 nu för tiden. För inte längre sedan än 4-5 år så var det betydligt fler lag som satsade hårt på U19 och hade stora trupper, stora staber etc. Nu ser man få lag som ens dressar 25 man, har en stab på mer än 3-4 coacher och även seriositeten känns lägre. Exempelvis verkar få lag bemöda sig att ens filma matcher längre.

Vad beror detta på? Tja, jag tror det generellt blivit så att föreningarna inte tycker U19 är lika prestigefullt längre. Varför det blivit så vet jag inte, men det är tveklöst den trend jag ser. Ibland får man nästan känslan att föreningarna har U19-lag för att de måste, inte för att de vill. Och visst, jag ska inte vara domare över vad olika föreningar skall prioritera, men efter 20 års coachande anser jag mig ha en viss koll på hur man får fram bra spelare till sitt A-lag, om nu det är viktigare än framgångar i junioråren. Att få tävla, vinna, kämpa och träna seriöst redan i tonåren är absolut bästa sättet enligt mig. Du fostrar inte vinnare i ett förlorande program. Du får inte bra ”work ethic” om du är en av få bra spelare i ett svagt lag, etc.

De bästa spelarna jag varit med och fostrat har varit:
A) Vinnarskallar
B) Atleter
C) Träningsvilliga
D) Del av en hel grupp bra spelare som sporrar varandra

Jag hoppas, för fotbollens framtid, att antalet U19-matcher där båda lagen är 12-15 man och alla inblandade är nöjda bara matchen kunnat slutföras, kan bli så få som möjligt. För de ger i princip ingenting, förutom att de förhindrar böter för de inblandade föreningarna, och det får inte vara det som prioriteras!

Är PeeWee svaret??

Nu ska jag klampa in på farlig mark – infrågasätta något som blivit heligt…

Alla pratar sig varma för PeeWee-fotboll, knattarna som ska ge oss den ”breda basen”. Jag är inte principiellt emot PeeWee på något sätt, men jag skulle vilja nyansera lite grann kring detta som frälsningen för vår sport.

Mina tveksamheter baserar sig på tre punkter:

1. Genom mina många (allt för många enligt vissa) år i sporten har jag noterat att de spelare som blir ”bitna” och fortsatt efter att ha testat ett tag, de spelar ofta cirka tio säsonger innan intresse/motivation/familj/skador sätter stopp. Denna siffra är ganska nära sanningen oavsett ålder man börjar spela.

Poängen är att om grabbarna är 12 år när de börjar så slutar de vid dryga 20, långt innan fysik eller spelsinne utvecklats klart. Vi får inte många 28-åringar med 15 säsonger fotboll i kroppen tack vare PeeWee. Börjar folk spela när de är runt 15 så får vi fler äldre seniorer.

Jag vill poängtera att jag inte kan stödja mig på någon vetenskaplig undersökning – endast mina egna erfarenheter kring detta med tio säsonger. Givetvis finns undantag som BP, Myggan etc, för er som känner till dessa profiler.

2. Amerikansk fotboll passar enligt mig dåligt som lek-idrott. Vill man leka och introducera sporten på ett bra sätt är flagg/touchfotboll bättre. Om man börjar som 10-åring och leker sig igenom PeeWee-åren så har man spelat fyra säsonger med fokus på att leka och har då hunnit dra på sig massa tekniska fel som är grymt svåra att lära om. (Ingen står ju och kör hand-placement eller releases med 12-åringar exempelvis) Missförst mig inte, spelförståelse utvecklas massor i PeeWee men teknik är ofta inte fokus (mer än säker tacklingsteknik) då det är för monotont och trist att nöta för unga barn.

3. Ur en säkerhetsaspekt är jag skeptisk till det vettiga med kontakt-fotboll för små barn. Det finns riktigt läskig läsning, för er som orkar googla runt, om hur hjärnan påverkas av trauma och kollisioner. Detta gäller förpubertala barn där effekterna kan bli mycket långtgående och obehagliga.

Summa sumarum, PeeWee är kul och passar vissa men inte alla. I min värld är U15 den viktigaste åldersgruppen att satsa på om vi vill ha bredd, kvalitet och säkerhet!

TRC 35 @ ÖBK 33

Kort summering av vår bortamatch i omgång två mot storsatsande och hemmastarka Örebro.

Vi reste till Örebro i vetskap att det skulle bli en tuff utmaning mot Örebro, som föll med liten marginal i premiären mot starka Carlstad. Förutom en punktering på vägen mot Örebro kändes allt bra i vår trupp, trots att starka namn som Hampus Hellermark, James Robinson, Johan Ingerman och Simon Almgren saknades i truppen till denna match.

Matchen, som spelades på fina Behrn Arrena, var inledningsvis ett ställningskrig där lagens försvar dominerade och även producerade en del turnovers. Tyresö hade momentum tack vare bättre field position inledningsvis, men anfallet kunde inte producera poäng förrän cirka en minut in i andra kvarten då Terry Kleinsmith hittade fram till Carl Kamm för en 8 yard lång TD-pass. Denna TD blev starten för en omsvängning i matchbilden, plötsligt var det lagens anfall som var dominanta och poängen rusade snabbt iväg. Innan halvleken hade tagit slut var ställningen 14-13 till bortalaget, Örebros TD’s kom genom stora spel i luften till WR’s Markkula och Andersson, Tyresös andra TD var en kort pass från Kleinsmith till Andrée Jenmert.

I andra halvlek tog Tyresö tag i taktpinnen inledningsvis och drog ifrån till 28-13 genom två TD’s av amerikanske importen Aaron Winchester (en pass och en run). Känslan i bortalaget var i detta läge att vi behövde en TD till för att ”döda” matchen. Så blev det inte, Örebro kom snabbt tillbaka genom sin superstjärna Johan Stål och hastigt och mindre lustigt var ställningen 28-27 till Tyresö.

Slutet blir därmed dramatiskt, Tyresö utökar sin ledning till 35-27 genom en TD av Winchester, hans tredje för dagen, men Örebros MVP Stål vill inte vara sämre och gör även han en tredje TD för dagen, ett monsterspel på hela 77 yards! Tack vare missat tvåpoängsförsök så behåller dock Tyresö ledningen. Nu har bortalaget chans att springa ut klockan om man lyckas skapa ett par 1st downs, men så blir inte fallet. En stökig situation lågnt ner på Örebros planhalva när OL-spelaren Victor Strauss får sin hjälm avsliten och sedan, som det ser ut från sidlinjen, får ett slag i ansiktet flaggas – vilket i så fall betyder 1st down Tyresö och matchen över. Oklart varför, men momentet senare vinkas flaggan istället av och efter ett spel till så är bollen i Örebros händer med cirka minuten kvar. En bra hurry-up drive av Örebro, med bland annat ett långt spel på en passning som en Tyresöspelare slår upp i luften, så har Örebro när det återstår fyra sekunder bollen på 20:e yardlinjen och väljer att gå för ett FG. Sparken av Stål blockeras av Pontus Westman och matchen är över. En thriller inför storpublik, 35-33 till Tyresö.

Några korta reflektioner från matchen:

- Örebros TD’s sker samtliga på stora spel, det kortaste TD-spelet för Örebro är 32 yards. Tyresös bakre försvar blev stundtals för aggressivt när QB’n scramblade – och blev straffade för det.

- Johan Stål var fantastisk i matchen och är sannolikt den bästa WR vi kommer få möta på hela året.

- Örebros matcharrangemang och organisation på matchdag skall ha mycket beröm. Allt flöt på väldigt bra och vi hade all support (och mer därtill) som man har rätt att begära som bortalag. Stort tack till hela ÖBK.

- I yards producerade var Örebro klart före oss, men då ska man betänka att special teams (och hela fem turnovers skapade av vårat defense) gav oss generellt sett bättre fieldposition matchen igenom. Örebros bästa field position vid starten av en drive var på mittlinjen, Tyresö hade tre gånger bollen inne på Örebros planhalva vid start av drive.

- Man måste kostatera att det utdöms fler straff i inledningen av 2012 jämfört med 2011, vilket såklart har att göra med att sju domare ser mer än fem. Dock gör detta att domarna hamnar än mer i fokus, vilket också var fallet i lördags. Det var ett antal tighta och svåra situationer att hantera och med lite perspektiv var det nog inte mycket att gnälla på – för någondera lag.

- Som personlig refletion tycker jag det är helt fel att domare som har en bakgrund i någondera lag skall tilldelas dessa matcher. Inte för att jag tror de är partiska, men för att det inbjuder till en massa spekulation och åsikter kring calls, vilket vi kan slippa med en annan fördelning av domarna. Jag skulle inte ens vilja ha domare med TRC-anknytning på våra matcher, från samma stad är dock OK tycker jag, så länge inte klubb-band finns.

Importer?

Hej,

Tänkte kolla om någon är intresserad av att diskutera en tanke som poppade upp i mitt huvud idag, gällande importer….

Som många vet är jag skeptisk till importspelares ”värde per krona” (och vi kan släppa att även vi spelar med import i år, då detta är en konsekvens av att alla andra har minst en). Men låt oss vända på steken – och titta på de fördelar som brukar hävdas av de med motsatt åsikt. Dessa tre är vanligast (tror jag?). Komplettera gärna!

Publik
Man hävdar att med utländska spelare blir matcherna mer spektakulära och därmed intressantare för en större publik. Jag hävdar att de redan bitna fansen kommer oavsett, och ny publik lockas med bra arrangemang och sportsliga resultat. Förlorar man jämt så kommer färre åskådare, även om du har 20 jänkare. ”Jo men chansen att vinna ökar ju med en import” Nja, egentligen inte – alla andra har ju också importer. Det blir bara en kapprustning.

Nivå på spelet
Ok, fair enough. Bättre spelare = bättre spel. Men om man vill utveckla spelet är det ju bättre att ta över coacher som kan göra hela laget bätttre, än att köpa sig kvalitet på en position kortsiktigt.

Spelarutveckling
Favoritargumentet: ”Tänk så utvecklande det är att träna mot/med och spela mot/med riktigt bra importer” Ok, i teorin ett resonemang som är svårt att bortse ifrån. Men tänk till nu; vilken position är det i särklass vanligast med import? (Hint: QB…)

Så med utvecklingsargumentet i minne borde ju DB’s fått fantastisk träning i Superserien varje år sen serien startade! Stämmer detta med verkligheten? Tja, i så fall borde 10-15 års kontinuerligt spel i Superserien gjort underverk med våra Svenska DB’s. Eller…? Sanningen är ju att DB (och nuförtiden faktiskt RB) är vår svagaste position internationellt sett. Go figure!

SAFF älskar ju att bygga beslut på undersökningar, och sedan hammra igenom dem för fotbollens bästa – våga ta bort importer i Superserien från 2013!

(Nackdelen är att om ni gjorde det skulle jag inte kunna låta bli att fortsätta coacha)!

TRC 49 – SMM 12

Eftersom mäster-rapportören Garry Nilsson var på plats i lördags på Tyresövallen så antar jag att en rapport är på gång upp på www.saff.se

Jag kan redovisa matchens poänggörare och MVP’s tills vidare…

TRC
K Kronow 13
C Kamm 12
A Jenmert 6
M Jenmert 6
A Winchester 6
S Almgren 6
(T Kleinsmith 4 pass-TD, J Andersson 1 pass-TD)

MVP: E Rauge (MLB)

SMM
A Hollkvist 6
J Caron 6

MVP: J Caron (QB)